Och helt plötsligt kommer jag på... jag har inte haft värk på länge.
Det är en underbar insikt. Nu kanske inte länge är så länge för er andra, men för mig att jag på en månad knappt har tänkt på mina njurar är helt fantastiskt. (förutom en värknatt, men den räknas inte) Detta trots att jag varje dag har gått mycket, antingen på morgonpromenad eller med familjen på alla märkliga sommarutflykter. I maj månad kunde jag inte röra mig utan att få ont.
Veckan innan midsommar var jag dålig, hade ont och var trött efter en hel termins arbete, med många olika järn i elden. En av mina främsta egenskaper, som både är positiv och negativ är att jag inte har riktigt omdöme över hur många olika saker man kan hålla på med. Vilket blir att jag ofta kör helt slut på mig.
Att vila har naturligtvis hjälpt till, men vila utan värk är så obeskrivlig. Ofta låter jag mig inte vila när jag mår bra, för jag vet ju att mina värkperioder kommer att leda till inaktivitet, vilket gör att jag inte inte tillåter mig när jag mår bra.
Så nu ska jag fortsätta min semester, utan värk förhoppningsvis.
