Idag fräser det av vigvatten vart jag än går. Alla gör korstecknet. Jag beslutar mig för att dra mig tillbaka under min sten igen och äta choklad.
Har haft mycket ont ett dygn, hade redan kl 12 idag använt upp dagens ranson av dikloflenak. Så nu i kväll fick jag ta det tråkiga beslutet att använda morfin. Avskyr det, för det tar inte bort anfallet, utan det det tar bara bort värken, men kroppen går fortfarande på högvarv. Har stundtals haft många biverkningar, förutom muntorrhet så har jag tidigare drabbats av panikångestattacker och tryck över bröstet.
Det fanns dock inget val i kväll, alternativet hade varit Sahlgrenska, men så roligt ska vi inte ha det...
Rullar nu ner bakom min sten igen, ätandes choklad!
onsdag 16 januari 2013
tisdag 15 januari 2013
Vigvatten
Efter ett anfall natten mellan fredag och lördag råkade jag gå förbi en spegel under lördagsförmiddag. Synen som mötte mig var bedrövlig. En gammal, sliten och ledsen kvinna mötte mig. Det kändes som om någon skulle se mig utanför huset skulle de göra korstecknet och kasta vigvatten på mig.
Så helgen blev lugn, mycket lugn. Besvikelsen blev därmed stor när jag under söndagen fick ställa in alla planerade aktiviteter. Det var besök i mina gamla församling där det firades ett 10-års jubileum på en ombyggnad, där vi i vår familj var sannerligen involverade. Planen var att gå dit hela familjen, få träffa vänner och lyssna på vår pastor som vi hade under den perioden, Niklas Piensoho. Men jag fick stanna hemma i sängen. Tårarna strömmande ner för mina kinder, jag var lika besviken som Madicken när hon missade skolutflykten. Likaväl var beslutet rätt, jag behövde vila.
Nästa besvikelse var att ställa in vår medverkan på middagen med bönegruppen, som vi har 2 gånger varje år.
På eftermiddagen efter att ha vilat tog vi en cykelutflykt upp på Ramberget, skönt att röra på sig. Men det var en sorglig dag.
Är bekymrad över en del biverkningar jag upplever mig få av antingen sjukdomen eller troligare dikloflenaken. Har fått en telefontid med en njurspecialist, ser fram emot att få ställa alla mina frågor om allt från motion, munblåsor, svullnad och vikt.
Har i allafall återhämtat mig, är utsläppt ur huset igen och har fungerat de senaste dagarna. Det enda som är bekymmersamt är huvudvärken som kommer varje kväll och som inte försvinner under nätterna. Misstänker att svullnaden har ett finger med i spelet, vilket är oroande. Det är ännu en sak jag ska ta upp med läkaren. Listan börjar göras lång...
Så helgen blev lugn, mycket lugn. Besvikelsen blev därmed stor när jag under söndagen fick ställa in alla planerade aktiviteter. Det var besök i mina gamla församling där det firades ett 10-års jubileum på en ombyggnad, där vi i vår familj var sannerligen involverade. Planen var att gå dit hela familjen, få träffa vänner och lyssna på vår pastor som vi hade under den perioden, Niklas Piensoho. Men jag fick stanna hemma i sängen. Tårarna strömmande ner för mina kinder, jag var lika besviken som Madicken när hon missade skolutflykten. Likaväl var beslutet rätt, jag behövde vila.
Nästa besvikelse var att ställa in vår medverkan på middagen med bönegruppen, som vi har 2 gånger varje år.
På eftermiddagen efter att ha vilat tog vi en cykelutflykt upp på Ramberget, skönt att röra på sig. Men det var en sorglig dag.
Är bekymrad över en del biverkningar jag upplever mig få av antingen sjukdomen eller troligare dikloflenaken. Har fått en telefontid med en njurspecialist, ser fram emot att få ställa alla mina frågor om allt från motion, munblåsor, svullnad och vikt.
Har i allafall återhämtat mig, är utsläppt ur huset igen och har fungerat de senaste dagarna. Det enda som är bekymmersamt är huvudvärken som kommer varje kväll och som inte försvinner under nätterna. Misstänker att svullnaden har ett finger med i spelet, vilket är oroande. Det är ännu en sak jag ska ta upp med läkaren. Listan börjar göras lång...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)