VÄRK

Värk är ju naturligtvis smärta, men den är så mycket mer.

För mig är värk också:
Gränslös trötthet
Apatiskhet
Metallsmak på allt man dricker och äter
Märklig matlust, inget smakar, absolut inget nyttigt
Oförmåga att motionera
Ont i halsen (!)
Spänd
Svårt att somna
Svårt att vakna
När jag vaknar, svårt att somna om
Nedstämdhet
Oro
Snarstucken
Ont i nacke och rygg
Ont i ansiktet

Och även om mina njurstensanfall är fruktansvärda, så tar jag hellre ett stort anfall än att gå omkring med värk i några veckor. Alltså avvaktan och väntan gällande min kropp, är inte min grej. Hellre få det gjort än att dra ut på det!

Dagsform

Är sen en månad tillbaka inne i en värk-period. Vaknar nästan varje morgon med värk, med enorm trötthet som följd. Börjar nästan varje dag med mediciner och en kort vila då voltarenen/diklofenaken verkar. Morgonen blir därmed nästan oöverstiglig, men under dagen tickar jag igång, får kraft, framförallt om jag träffar folk och har en hel del att göra. Att vara bland människor ger mig energi. Att ha att göra, gärna utmaningar, ger mig energi. Så att att kicka igång kroppen är nödvändigt, samtidigt som jag måste ge mig andningshål. Några sovmorgnar behöver planeras in, och att få ta det lugnt ibland. Värdet av att kunna styra min tid är helt enormt. Att inte alltid känna pressen att varje dag är uppbokad. Varje kväll är kroppen uppe i varv och har så svårt att slappa av, vilket gör att jag inte sover så mycket. Behöver sömnen, men kroppen låter mig inte sova...

Då värken har ökat de senaste veckorna, har jag idag varit på röntgen, datortomografi,: Läkarna är just nu försiktiga med att röntga mig, inga rutin-röntgen planeras in, utan de sker endast vid misstanke av fler stenar. Vilket är fallet nu. Så nu väntar jag på provsvar och eventuell behandling. Hoppas nästan att det blir behandling, så att stenen kan krossas och jag kan gå vidare med livet. Det är ju inte så enkelt, men att vänta och låta det hela gå över är inte min strategi gällande min kropp.

Nystart

Allt händer just nu. Livet tar helt nya vändningar och jag hinner knappt med. När jag tog steget i vintras om att förändra inriktningen på mitt liv kunde jag inte ens ana allt som har hänt. Så här spännande har inte mitt yrkesliv utvecklats de senaste 10 åren. Och det efter att jag tagit tjänstledigt för att få lite tid för att ta mig tid att få rätsida på min kropp och hur jag ska fungera i ett yrkesliv utan att bli frustrerad av att min kropp inte klarar ett heltidsjobb, framförallt inte då jag måste fungera i ett schema och alltid bestämma i förväg hur jag ska jobba.

Så i måndags började jag en ny tjänst på halvtid fram till jul i ett vikariat som administrativt ledningsstöd för en rektor på en skola. Inom mitt professionella område, men inte som undervisande lärare och därmed inte heller bunden till ett schema. Har varit fullständigt ärlig med min sjukdomsbild, och har möjlighet att under dåliga dagar vila hemma för att arbeta en annan dag istället. Det känns underbart, att slippa känna frustration när man jag inte klarar av det jag önskar och har planerat. Underbart att inte behöva misslyckas, för de senaste åren har varit full av misslyckande då mina önskemål om min arbetskapacitet inte har kunnat leva upp till verkligheten.

Så nu får jag en inkomst under hösten, får skjuta upp lite drömmar och planer några månader till, men de finns kvar och får mer uppmärksamhet till våren igen. Eller så händer något annan spännande då...