Var skapligt nervös inför astma-provet. Kände mig bättre, men var orolig att det jag bara hade anpassat mig till att kroppen inte mår bra.
En sådan lättnad, när läkaren, glad och lycklig kommer och meddelar att nu finns det ingen astma hos mig längre. Han flamsade och uttryckte att det inte varje dag någon blev frisk... Astman var troligen en konsekvens av den eländiga mykoplasma-infektionen jag hade. Kan komma tillbaka, men då ha jag ju medicinen hemma och kan kan medicinera med en gång, så att jag inte går ner mer sig hårt. Känns som ett helt stenröse lyfte och flög iväg. Ska nu bara trampa igång den här kroppen så att den får lite kondition igen. Det var inte det lättaste att utan tillräckligt med syre och dessutom infektionen kunna ens klara av att gå de kortaste sträckorna.
I måndags morse, var jag helt utsliten, hade hållt på med ett valarbete och när det var över med efterföljande fest och valvaka på söndagskvällen, gick luften ur mig. Vaknade måndagmorgon och var så sliten i hela kroppen och med en bekant njurvärk, så det var bara att ta min medicin och krypa ner igen. Gjorde inte många vettiga knop den dagen, utan sov till elva, cyklade lite och bara tog det lugnt. Krafterna kom tillbaka och veckan har känts bättre. Men njurvärken har fortsatt, så det är någon stenusling som vill ut.
Min första tanke var att det är tröttheten som skapar värken och då egentligen är fantomsmärtor, men så har veckan visat att det inte riktigt var. Har kunnat känna att den rör på sig. Men medicinerna har räckt och jag har anpassat tempot. Det har aldrig gått till ett anfall, utan bara molvärk, vilket i mitt fall är mycket positivt, det visar att den inte är så stor.
Satte mig ner och funderade över min reaktion på sten-faktumet: Och så här bestämde jag mig för:
Tack och lov att jag går på förebyggande medicin, annars hade den säkert varit större och då blivit anfall...
Tack och lov att jag kan anpassa mina arbetstider, utan att må dåligt när jag inte kan genomföra allt jag föresatt mig för.
Idag fredag håller jag också på med min egna vattenchock. Har bälgat i mig vatten och fortsätter. Det leder till smärta, men nu ska den ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar