Drar en weekend, fast mitt i veckan. Lämnar staden för Norrland och Östersund och gör där en snabbvisit. Maken och jag är borta i tre nätter, varav 2 på tåg och 1 på hotell. Det är fest för en kär vän och det ska bli så skönt att få komma tillbaka till stan. Bodde där i 4 år och hade n tid där som verkligen påverkade våra liv.
Fick båda barnen, maken fick sitt första riktiga jobb, vi köpte vårt första hus och lärde känna så många fina vänner. Både som tidsperiod men också alla vänner är svåra att glömma. Längtar många dagar tillbaka, även om det är helt uppenbart att livet inte alltid var lättare där. Småbarn, mycket själv då maken reste i jobbet ofta och länge och även där en hel del sjukdom. Där hade vi ju inte nätverket med våra familjer, så vi fick ta hjälp av vänner när vi behövde hjälp. Visst var det jobbigt många gånger, men allt löste sig efterhand.
Så att bo i sin födelsestad med familjen omkring sig är en trygghet, framförallt vid sjukdomsperioder, men jag saknar friheten och faktiskt det otrygga. Inte så att jag egentligen vill tillbaka till det eller att jag önskar otrygghet, utan mer att det var en tid som betydde mycket och som trots sitt avstånd från familj visade att livet kan ordna sig bra utan att man veta allt från början. Och rent sjukdomsmässigt har jag knappt inget val. Det ska mycket till att jag bosätter mig långt från en urulog av klass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar