Ikväll ska jag lämna barnen hos farmor och farfar och få gå på lokal och träffa mina arbetskompisar som jag lämnade i julas. Kära, kära vänner, man märker hur mycket man tycker om några av dem efter att arbetat ihop några år.
På mitt nya kontor sitter runt 15-20 personer. Alla är artiga, trevliga och intresserade av vad jag gör. Skaran är blandad med en övervikt mot unga killar av entreprenörskaraktär. Mycket sympatiska, men med blicken Jag-ska-lyckas... De är extremt teknikvänliga och ger sina apparater mycket uppmärksamhet. På kontoret är jag anonym. Ingen vet vem jag är, min bakgrund. Vilket är skönt, det är chans till att verkligen reflektera över vem man är och vem man vill visa andra vem man är.
Samtidigt finns saknaden över de vänner jag lämnade på skolan, de kände mig och visste mina starka sidor, men även de svaga. Det fanns/finns många där som verkligen har visat att de orkar få några extra steg, när jag behövt det. Det är bara att känna tacksamhet att man får ha/haft sådana arbetskompisar. Och ikväll ska det skrattas och tramsas. Har redan klippt alla återhållsamma band, här ska has skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar