Efter höstens bekymmer så tog jag tjänstledigt från skolan. Egentligen är ju inte jobbet grundproblemet, utan det är frustrationen i det faktum att sjukdomen hindrar mig att göra ett bra jobb och eventuellt utvecklas och gå vidare. Så det blev den ända vägen att gå. Sjukdomen kan jag ju inte stänga av eller kontrollera, då får jag påverka det jag kan.
Och nu har det gått 3 månader av de 12 som jag har tjänstledigt. Har funderat och funderat över vad jag vill göra i framtiden. Har lovat mig själv att inte tvinga mig till att välja ännu, men samtidigt kan jag inte blunda fram tills i november.
Sagt och gjort tog jag med mig ena chefen till personalsekreteraren och diskuterade möjligheterna till utveckling. Ett förslag är att de köper ut mig, men det är inte min önskan, jag vill kunna arbeta i kommunen i framtiden på ett eller annat sätt. Mitt förslag är att de finansierar en utbildning för mig. Önskan är ju att det skulle vara för fullt under 4 år. Om inte annat så önskar jag bidrag till utbildning under hösten, typ lärarlyftet. Hoppas, hoppas, för detta är något jag verkligen skulle vilja.
Planen för året är att skriva en uppsats till för universitetet, för att ha den och eventuellt söka mig vidare på, in till forskning.
Samtidigt har jag mitt skrivprojekt, en gammal dröm. Just nu har det legat i träda under en längre tid. Behövde luta mig tillbaka och reflektera över inriktning och utformning. Men nu är jag på gång igen. Har smalnat av projektet och har en eventuell kontakt som kan få mig att gå vidare. Så de närmaste veckorna ska jag satsa på skrivandet. Känner mig om Alfons Åberg bara... ska bara, ska bara först!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar