Nattlig värk

La mig tidigt igårkväll, nerdrogad och hoppades klara natten. Men strax efter 3 vaknade jag av sonens ankomst till min säng och då körde det igång.

En sten som presenterade sig i lördags satte igång sin färd ut mot friheten. Den här gången kom värken plötsligt, utan några förtecken som illamående eller allmän magvärk, utan den kom 16.48 i lördags. Märkligt och då blir jag överraskad och har lite svårt att ställa om mig. Under helgen hade jag ont, men tröttheten hade inte kommit än, så jag kunde göra det som jag önskade göra. Behövde inte vänta så länge, igår kom tröttheten ikapp. Tröttheten är mitt samlingsnamn på en hel rad med symptom. Värk kallar jag det som påverkar kroppen akut som smärta men också problem med magen, medan tröttheten är det som påverkar själen/mitt jag i första hand. Tröttheten innebär tunnelseende, förmågan att ta intryck och att sortera dem, förmågan att fokusera, att all kreativitet och problemlösning försvinner likaså får jag svårt att prioritera. Den innefattar också önskan att ligga ner i soffa eller säng, men paradoxalt nog innebär den inte sömn. Jag somnar lätt, men kan inte förbli i sömnen.

Efter ett tag med tröttheten, så påverkar den min kropp också, jag får sekundära symptom som värk i ansiktet, spänd i axlar och rygg och svårt att slappna av. Likaså påverkar den matlusten, allt smakar metall och jag undviker att äta och dricka. Och det är jag befinner mig nu, i övergången där tröttheten är ett lika stort problem som smärtan. När jag till en början bara har smärta, så går det att hantera, det hjälper mig dikloflenaken med, men när tröttheten gör entre, så finns det ingen medicin i världen som hjälper mig. Utan där måste jag vänta ut de olika momenten. Först måste värken försvinna, sen måste jag sova och vila och samtidigt ta tag i trötthetssymptomen. Det gäller att få massage, arbeta med avslappning, själv och med spikmatta, hitta saker som går att äta och som har någon form av näringsvärde i sig och att börja röra på sig.

När en sten är på gång så hjälper man den att ta sig ut genom att röra på sig, så jag visste egentligen när jag dansade med dottern framför playstation igår kväll vad jag hade att vänta. Då ger man den extra skjuts, vilket är bra då den ska ut, men jag betalar i värk och trötthet.

Efter sonen kommit i natt satte det alltså igång, värken tog mig och jag valde att medicinera men inte köra fullt ut. Får ta 3 tabletter/dygn och det gäller att hushålla på dem. När natten kom hade jag inga kvar från föregående dygn att spela med, så jag valde att börja med en. Efter en trekvart att värk och oro fick jag den andra och somnade på den. Sen kom morgonen och då sömnen avbröts, så satte det igång igen. Resultatet är att innan 8 på morgonen hade jag förbrukat hela dygnsdosen. Det känns tungt. Har ställt in mina planer för dagen, tillbringar min tid i sängen, slumrandes och med svtplay som sällskap.

Tog kontakt med stötvågen på Sahlgrenska, min väg in. Den fantastiska sjuksköterskan kände igen mig när jag ringer och gav mig råd. Min önskan är att få en röntgen, för att kunna värdera min värk. Har jag bara småstenar så är det inget annat än att värka ut dem. Är det större stenar, ska jag hantera dem på annat sätt, då måste jag in i vården för att få behandling. Den snabbaste vägen in är den tråkigaste, då det är akuten och då blir jag automatiskt inlagd. Och det vill jag hålla mig ifrån. Sjuksköterskan tyckte inte jag skulle härda ut för länge hemma, utan söka mig in. Valet ligger just nu att bestämma sig hur jag ska göra om/när värken tilltar. Ska jag åka in eller medicinera hemma med morfinet? det finns ju hopp om att det klingar av utan att det blir något större anfall.

Detta stör mina planer, är sugen på att arbeta, är sugen på att komma igpng. Har en chef som fattar, när jag ringde och väckte henne, sa hon bara lugnt att det är så här livet är, vi tar en sak i taget, KOm när du är piggare, så får vi se om det är i morgon eller en annan dag.

Så nu återvänder jag in i Svtplays värld en stund, så får jag se hur det utvecklar sig...