Födde natten till lördagen en liten rar Sten. Det var den som hade bråkat med i början av veckan och var ca 2,5 mm. Gör ont, men kunde ta sig ut. Efter en sten har lämnat kroppen, kommer nästan alltid en uppskjuts av pigghet och lust att greja. Det blir lätt maniskhet utav det och har flera sidor. För första är det roligt att vara pigg, roligt att orka göra saker, roligt att se resultat. Ofta praktiskt då mycket hinner att göras under en kort stund. Baksidan är att det inte är riktigt friskt, rent psykiskt.
Jag har ju lärt mig att hålla igen och inte hänge mig fullt ut till det maniska. Det är lätt att fastna i allt för starka känslor som är svåra att ta sig ur. Flera gånger har ångest, stark stress och dålig förmåga att sortera intryck sammanfallit med maniskheten. Tanken är att minska uppåtkänslan så jag slipper alla baksidorna. Dock vill jag ju inte avstå all farten så det är en balansgång.
Baksidan den här gången är inte den största, då jag kämpat emot (tror att det beror på det iaf), men har fysisk oro i kroppen och har svårt att ta beslut och blir orolig av att tänka på stora förändringar.
Ikväll motade jag in oron i ett hörn och beställde en veckas charter med god vän i april. Till sol och värme. Vila, ta det lugnt, skriva en del och skratta mycket! Jante kryper då lätt fram och väser: Inte ska väl du åka hemifrån, slösa pengar osv. MEN DET ÄR PRECIS DET JAG SKA GÖRA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar