Har idag söndag haft det så skönt. Har känt mig alldeles vanlig o frisk. Inte en enda gång har jag velat sova/vila/dra mig undan.
Efter kyrkan på förmiddagen, åkte vi hela familjen till stadsmuseet och åt medhavd matsäck, tittade på utställning och lekte i barn-lekrummen.
På kvällen drog jag till min Bönegrupp. En samling människor som jag främst känner via träffar varannan söndagkväll. Idag blev träffen av karaktären gruppterapi. Sån vila för själen att i ett sammanhang där alla vill en gott få diskutera och vrida och vända på livet och på sin tro.
Förbereder mig för morgondagen,då jag ska börja jobba är det tänkt. Är skeptisk, det känns overkligt. Har haft ett mindre anfall här i kväll. Sten nr 3 rör definitivt på sig! Fick ta första medicinen sen i tisdags. Min första reaktion var att jag simulerar, att kroppen hittar på för att slippa jobba. Varför skuldbelägger jag mig så? Ingen annan än jag själv anklagar mig för att inte vara sjuk. Märkligt...
Dags för sömn så det i allafall finns en chans att ta mig till jobbet imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar