Dag 3 utan värktabletter, och börjar tro på att det håller... är skeptisk till om att det är helt över för den här gången, men njuter av att slippa smärta.
Vaknade på fasligt dåligt humör, satt hemma och surade en stund men ryckte upp mig. Åkte ut, gjorde ärenden och bjöd in mig på kaffe hos svåger och svägerska och nykläckt bebis. Blev gladare, blir alltid det av träffa folk. Skapligt att på mitt sjukintyg, står det att jag förutom vila ska vara ute. Och läkaren uppmuntrade trevligheter. Så jag är ordinerad att fika och vara social.
Åkte iväg på kvällen till kyrkan där jag är uppväxt på den årliga gigantiska julbasaren, Gled omkring och köpte lotter och hälsade på folk från förr. en del som jag hälsade på för ett år sen, andra med mer kontakt med. Och så kommer frågan: är allt bra med dig/er? Hade funderat innan och jag valde att "ljuga" för de flesta och påstod att allt var bra och trevligt. Och i det ögonblicket hade jag ju det bra... Måste inte alltid redogöra för alla detaljer. Några hade mer koll och frågade för de hade listat ut och då var det lättare att lätta sitt hjärta.
Har verkligen ont av ytligheter när jag själv är inne i en existensiell fas. Dock vet jag ju att jag är drottningen av mingel i andra sammanhang och är verkligen småpratare och kan prata med ALLA. Klassiskt att jag har svårt att ställa utanför mig själv och mina egna akuta behov, rätt mänskligt antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar