Det är förunderligt vilken omsorg som finns. den här hösten har präglats av sjukdom och oro. Jag har ganska olikt mig valt att vara mer introvert och inte hela tiden ta kontakt med alla jag vanligtvis har kontakt med.
Och så händer det att när jag är som tröttast och som allra minst, så hör sig vänner utav. En efter en ,utan att jag ringt/bett dem om det. Utan de har märkt min inaktivitet och tolkat att nu är det dags igen. Och av det har jag mycket att lära, att vila i att nu är det dags igen, vad gör jag av den här stunden.
Jag tror att ytterst sett är det Gud som har omsorgen om mig och han låter människor verka för honom, så att jag får ta del om den omsorg som finns av mig. Är så tacksam för de samtal, sms och brev som skickats under hösten. Det som är häftigast är att de har kommit när de behövts som bäst. Senast var ett brev från kär väninna på avstånd, som kom precis innan jul i samband med mitt senaste insjuknande. Brevet var skrivet innan någon visste att jag var sjuk, men kom i rätt stund med hälsning och fin present.
Tacksam är det enda ordet jag har. Ska leta upp fler, älskar ord, gärna ovanliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar